In i dimman

Vi vaknar på Nationaldagens morgon till stiltje och dis.

Vi lämnar Äspskär och går för motor mot Öja. Diset över fjärden tätnar. Och tätnar. På håll hör vi mötande båtar tuta. Vi tänder lanternor och tar fram tutan. Och tutar. Framför oss kör en båt sicksack i farleden, de ropar till oss att det är svårt att hålla kursen. "Jasså verkligen". Klockan 13 angör vi Skravelviken. Snart blir det sillunch.

Sista färden

Vi vaknar i dimma.

Äter frukost. Drar upp ankaret och styr hemåt över Blacken.

Lite vemodigt att puttra upp i Torshällaån, så här sista färden för säsongen.

Nästa helg är det urplockning, sedan följer avmastning och upptagning. Det är oåterkalleligt slut på båtsäsongen.

In i dimman 2

"Äsch, hur tjock dimma kan det vara. Den blåser nog snart bort"

Dimman är ovanligt tät och vi styr norr ut med ett öga på gps:en och ett öga i horisonten. Då och då tutar vi i mässingshornet. Lite läskigt är det. Troligtvis får vi träningsvärk i ögonen av allt stirrande. 

Vi kommer fram till slussen i Södertälje precis när det blir grönt ljus. Hejdå saltsjön.

In i dimman

Som att styra in i mjölk. Dimman är inte tät utan lätt och luftig.

 

När solen bryter igenom blir det ytterligare en underbar dag med högtryck .

Men innan det vackra vädret tar överhand över dagen ska ett åskväder passera i fjärran. Phu. Vi klarar oss. 

Kvällen avslutas med Glorias besättning på Lilla Brunnskär. Vi dricker bubbel, grillar och beundrar månen.

Ålandshav och hela tungan somnar bort

Rödhamn är knökfullt och vi lyckas trassla oss ut mellan ankarlinor, bojar och svajbåtar. Det är fullständig bleke. Allt är sammetsgrått. Och vi väntar på vinden från norr. Helmer styr under motorgång. (Autohelmsman bara älskar jag)

                               

Vi dricker kaffe äter äggsmörgås och spanar efter finlandsfärjorna. Efter 10 distans börjar det blåsa. Vi hissar på och styr mot Tjärven.

                             

                         

Som vi surfar fram! Vågorna växer till sig och vinden ökar. Då får jag för mig att jag nog kommer att bli sjösjuk. Jag tar ett tuggummi Calmette. Men så hemskt. Tungan domnar bort, läpparna domnar bort. Jag blir definitivt inte sjösjuk, utan funderar mest på varför tungan känns som en köttklump i munnen? 

Väl inomskärs, när havet är korsat, åker tuggummit ut och känseln kommer tillbaka. 

                                

Efter väl utfört dagsverke får besättningen åländsk nypotatis och varmrökt lax.