Sälen hittar hem

Under vår Norrlandssegling hittade vi en död säl på ön Högholmen. Vi såg att den var märkt och vi tog lite bilder. Kanske ville någon veta att den märkta sälen var död?

Via Naturhistoriska museet och lite mailväxling fick jag iväg bilderna till Finland, där sälen ursprungligen märktes. Det var en ung hanne som vägde 43 kg. Märkningen skedde utanför Raahe och sälens senaste kända position var den 22 januari, ganska nära fyndplatsen. Det är tydligen ovanligt med märkta sälar och att de återfinns. 

Hölick

Vi startar dagen med stilla och blankt hav. Vi ser säl. Vi fotar säl. Vinden tilltar sakta och vi kryssar i den sydliga vinden mot Hornslandets spets.

Nånstans mitt ute på havet kommer en stor segelbåt styrande mot oss. Det visar sig vara Gunnars första ägare. Namnet på båten var då Bus. Hon fotar och vinkar adjö.

Position:61°37'34.6"N 17°26'6.3"E

Vi bestämmer oss för att gå in till Hölick eftersom vinden dör ut. Vi gillar hamnen med sjöbodar, restaurang och sandstrand. 

Vi får plats på restaurangens altan och äter enkla men goda fiskrätter. 

Äspskär (del 4)

Semesterseglingens sista kapitel. Angelägna att möta den utlovade högtrycksryggen kastar vi loss från bryggan prick kl 11.

Vädret ser lovande ut. 

Båten är fylld med godsaker, rena sängkläder och olösta böcker.

Ute på fjärden ser vi mörka moln i väster. Vi hissar inte på utan kör motor några distans söder ut. Hamnar på Stora Äspskär. Där blir det lunch och sedvanlig öpromenad.

En hel del strandfynd, många plasthinkar och kan man tänka sig, ett kastspö!

                               

I natt ska det vrida mot väst. Vi flyttar nog  till andra sidan viken. När det slutat regna. På långt håll kan vi iakta en säl som guppar förbi. Vad gör den uppe så länge?

Så kallad "säl-spotting" är populärt hos besättningen. Annars är ju ett ständigt funderande över vädret också populärt.

På håll hör vi åskan dundra förbi. Det är pampigt och lite skrämmande.