Ålandshav och hela tungan somnar bort

Rödhamn är knökfullt och vi lyckas trassla oss ut mellan ankarlinor, bojar och svajbåtar. Det är fullständig bleke. Allt är sammetsgrått. Och vi väntar på vinden från norr. Helmer styr under motorgång. (Autohelmsman bara älskar jag)

                               

Vi dricker kaffe äter äggsmörgås och spanar efter finlandsfärjorna. Efter 10 distans börjar det blåsa. Vi hissar på och styr mot Tjärven.

                             

                         

Som vi surfar fram! Vågorna växer till sig och vinden ökar. Då får jag för mig att jag nog kommer att bli sjösjuk. Jag tar ett tuggummi Calmette. Men så hemskt. Tungan domnar bort, läpparna domnar bort. Jag blir definitivt inte sjösjuk, utan funderar mest på varför tungan känns som en köttklump i munnen? 

Väl inomskärs, när havet är korsat, åker tuggummit ut och känseln kommer tillbaka. 

                                

Efter väl utfört dagsverke får besättningen åländsk nypotatis och varmrökt lax.